Äppelmust!

Uppdatering några månader försent här.... Har varit ganska trötta och har helt enkelt fått prioriterat annat. Men nu så, håll till godo, uppdatering från i höstas.

Vi har tur som har sju äppelträd i vår trädgård. En del ger mer frukt än andra och framförallt ett ger frukt som är väldigt god att äta som den är. Som med så mycket annat just nu så har vi inte hunnit ta hand om all frukt så som vi hade velat. Min mamma har gjort äppelmos och äppeljuice av en del. Vi har ätit många äpplen som de är, gjort kräm och framför allt en del äppelkakor och äppelpajer.

I slutet av oktober började de sista äpplena falla till marken och det var dessa vi använde till vår äppelmust.

Francis går på förskola här i Riala och en av föräldrarna där har investerat i en mustningsmaskin! Bra grej. Så en dag i slutet av oktober tog han med den till förskolan (när de hade planeringsdag) och mustade väldigt många liter åt flera av oss.

 Det behöver inte vara så fina äpplen men de ska helst vara mogna och inte ruttna. Här sorteras det. Det hade varit roligt att veta vilken sort, kanske har vi tagit reda på det till nästa år.

Vissa koncentrerade sig mer på själva ätandet. 

Först mosades äpplena i vad som såg ut som en kompostkvarn, sedan trycktes moset ner i själva mustningsmaskinen. 

Äppelsaften pressades sedan ut av nån slags vattenbehållare inne i maskinen och rann sedan ner. 

Samlades upp i stora dunkar.....

... och sen ner i pastöriseringsapparaten. 

Sen hälldes det upp i boxar, hälften av ovan blev vår skörd.

Alldeles varm efter pastöriseringen. 

Så otroligt gott tyckte alla i familjen. Och vilket bra sätt att ta hand om alla äpplen! Istället för att bara låta dem ruttna bort. Rekommenderas verkligen! Ja, alltså vi kan ju inte ta nån som helst cred för själva mustandet, det sköttes helt av Lars som är med på bild lite längre upp (som för övrigt kanske skulle beskriva processen med lite andra ord).  

Äppelmust!

Vi har tur som har sju äppelträd i vår trädgård. En del ger mer frukt än andra och framförallt ett ger frukt som är väldigt god att äta som den är. Som med så mycket annat just nu så har vi inte hunnit ta hand om all frukt så som vi hade velat. Min mamma har gjort äppelmos och äppeljuice av en del. Vi har ätit många äpplen som de är, gjort kräm och framför allt en del äppelkakor och äppelpajer.

I slutet av oktober började de sista äpplena falla till marken och det var dessa vi använde till vår äppelmust.

Francis går på förskola här i Riala och en av föräldrarna där har investerat i en mustningsmaskin! Bra grej. Så en dag i slutet av oktober tog han med den till förskolan (när de hade planeringsdag) och mustade väldigt många liter åt flera av oss.

 Det behöver inte vara så fina äpplen men de ska helst vara mogna och inte ruttna. Här sorteras det. Det hade varit roligt att veta vilken sort, kanske har vi tagit reda på det till nästa år.

Vissa koncentrerade sig mer på själva ätandet. 

Först mosades äpplena i vad som såg ut som en kompostkvarn, sedan trycktes moset ner i själva mustningsmaskinen. 

Äppelsaften pressades sedan ut av nån slags vattenbehållare inne i maskinen och rann sedan ner. 

Samlades upp i stora dunkar.....

... och sen ner i pastöriseringsapparaten. 

Sen hälldes det upp i boxar, hälften av ovan blev vår skörd.

Alldeles varm efter pastöriseringen. 

Så otroligt gott tyckte alla i familjen. Och vilket bra sätt att ta hand om alla äpplen! Istället för att bara låta dem ruttna bort. Rekommenderas verkligen! Ja, alltså vi kan ju inte ta nån som helst cred för själva mustandet, det sköttes helt av Lars som är med på bild lite längre upp (som för övrigt kanske skulle beskriva processen med lite andra ord).  

Ett trädgårdsland blir till

Nästan i alla fall. Vi bestämde oss till slut för att trädgårdslandet ska få ligga nere på den lilla ängen snett framför huset. Det är relativt nära till huset och nära till den gamla brunnen. Plus att det är sol där i princip hela dagen. För att få till ett trädgårdsland krävdes det lite mer planering (och jobb) än vad vi hade trott. Först och främst kring vilken storlek. Vi tänkte att vi gör väl ett stort när vi ändå håller på. En bit in i arbetet (för sent) köpte jag en bok om självhushållning: "Ett misstag som den entusiastiska odlaren gärna gör är att ta sig an ett för stort stycke mark. Det slutar ofta i att man inte orkar fullfölja arbetet, vilket gör att både pengar och möda kastas i sjön." Jag och Boris i varsitt nötskal som ni kommer att se längre ner. 

Här i Riala har det gått lätt som en plätt när nåt ska göras. Alltid nån som känner nån som känner nån. Och många entreprenörer och egna företagare. När vi skulle plöja upp marken till trädgårdslandet fick vi tips om att kontakta en bonde i en by några kilometer härifrån, Jan. Han kom med kunskap, traktor och entusiasm. Först trimmade vi det långa gräset på området, vi mätte upp ca 200 kvm. För att börja litet så att säga.

 Vy från vägen.

Jan började med att plöja upp marken. Asparna som står en bit därifrån hade väldigt långa rötter och gjorde jobbet lite svårare än beräknat. 

Såhär såg det ut när Jan hade plöjt färdigt. Sen fick det stå sådär i några dagar och torka upp lite. 

 Francis inspekterade lite på avstånd.

Efter några dagar kom Jan tillbaka med traktorn och denna gång med en harv. 

Efter att hela trädgårdslandet hade harvats så kom en annan granne, Lasse, och gick över hela ytan med sin jordfräs. Vi var tyvärr inte hemma då så har ingen bild på detta.

Efter jordfräsandet kom Jan tillbaka med traktorn och harven och gjorde ett varv till med harven. Efter detta hade det förmodligen varit smart att vända ner med lite gödsel och matjord. Det gjorde vi inte tyvärr. Vi sådde och planterade det försådda direkt. Det i kombination med att vi var lite långsamma med att rensa ogräset gjorde att det inte blev så mycket ätbart att skörda i år...

Boris dansar nån slags skördedans bredvid vårt gräsöverväxta trädgårdsland. 

Årets skörd: två mangoldblad. 

Men jord är ju också gott!

Om en är intresserad av det här med att odla själv så är den här boken väldigt informativ och realistisk och rolig att läsa. Som sagt, vi läste den INTE innan vi började. 

Jaja, vi gjorde i alla fall ett försök till att odla. Får jobba lite mer på det nästa sommar. Det var kanske lite orealistiskt att ta på oss detta i somras då vi båda jobbade, inte hade barnomsorg och en av oss var höggravid. Och Francis är gullig men hon var inte till så stor hjälp :) 

Vi aspirerar inte på att bli självförsörjande när det gäller alla grönsaker men det vore roligt att på sikt kunna odla mer och mer av de grönsaker vi äter och som går att odla i det här klimatet. Tack så mycket Jan och Lasse för att ni hjälpt oss på vägen!

Wallpaper descision overload

Hej igen. Det blev en väldigt lång paus nu. Anledningen är att vi fixat som attans i fritidshuset där vi bodde. Nu är det sålt och vi kan återigen fokusera på detta.  Och så har det varit sommar och besök och så. Vi bestämde oss efter mycket om och men att det blev bäst att bara flytta in på nedervåningen. Vi kunde inte riktigt bestämma oss vad som skulle sparas och göras däruppe så det får vänta lite.

Taken inne i huset ser lite olika ut. I en del rum syns de gamla brädorna, i en del rum finns det spännpapp i taket, i hallen däruppe pärlspont från förmodat 1920-tal och i hallen och badrummet är ny pärlspont uppsatt. I två av sovrummen däruppe hade gipstak satts upp. Jag hade nog inte brytt mig så mycket om det men Boris rev ner dem och ägnade ganska många dagar åt att skrapa färg.....

Ett av de större sovrummen på övervåningen innan rivning. 

Mycket skrapande och många utdragna spikar senare. 

Fantastisk vackert. 

Här är taket i minisovrummet. 

Båda taken ser ut att någon gång ha varit målade med nån gulgrön nyans.

Kanske nåt liknande den här färgen som tröskeln är målad med. 

Ungefär såhär långt som vi har kommit med dörrarna. 

Väggarna och tapeterna har vi inte bestämt vad vi ska göra med. Alla rummen på övervåningen hade massor av lager med tapet. Det har varit väldigt svårt att få bort så stora bitar att det går att bevara tapeten bakom. Fick råd om en metod som till slut funkade men som är väldigt tidskrävande. 

Vi ville hur som helst ta ner tapeten som satt över murstocken, den hade redan lossnat lite och var lite bubblig. Fann den här tidningen från 1891 bakom. 

 I samma rum finns denna söta, kanske 50-talstapet. Som ni ser försvinner en hel del färg när lagret utanpå tas bort. 

Även denna tapet från samma rum. 

I det andra större sovrummet på övervåningen finns den här söta rostapeten bakom. Jag har dock inte så mycket hopp kvar om att kunna bevara den. Mycket av färgen har försvunnit. 

En tapet som jag bara ska få fram är den i minisovrummet. Det är en rosablommig tapet med gröna blad mot svart bakgrund, så otroligt söt. Det får ta hur lång tid det vill att ta fram den. Jag tänker stå där med vatten, svamp och skrapa tills den är helt framme. 

Såhär såg det ut i längs väggarna i trappan och uppe i hallen på övervåningen. 

Vi lyckades i alla fall få fram den här som vi tänker spara, även den ganska blek men fin ändå. 

Jag skulle tro att vi kommer att ta ner tapeterna i alla rummen på övervåningen utom i minisovrummet. Sen blir det förmodligen lerklining på väggarna och tapetsering av i alla fall en del av en vägg i varje rum med en bit tapet som vi lyckats få fram. Måste bara vänja mig vid tanken. Känns liksom fel att bara riva ner nåt som har varit där i upp till 130 år. 

Flyttar in

I slutet av april så firade vi mina föräldrars 50-åriga bröllopsdag hemma hos oss och eftersom familjen då var samlad så passade vi på att flytta en hel del till Karlberg på söndagen. Ett stort TACK till framför allt min systers man Johan som bar och bar och bar. 

Här grillar vi lite innan de åkte hem igen. 

Azalea och Florian överlyckliga efter att ha träffat en kompis som har både hamster och kaniner. Hur bra kan det bli liksom. 

Det var ju såklart vissa saker vi hade tänkt fixa på nedervåningen innan vi flyttade in. Vi hann i alla fall med några. Bilder kommer.