Äppelmust!

Uppdatering några månader försent här.... Har varit ganska trötta och har helt enkelt fått prioriterat annat. Men nu så, håll till godo, uppdatering från i höstas.

Vi har tur som har sju äppelträd i vår trädgård. En del ger mer frukt än andra och framförallt ett ger frukt som är väldigt god att äta som den är. Som med så mycket annat just nu så har vi inte hunnit ta hand om all frukt så som vi hade velat. Min mamma har gjort äppelmos och äppeljuice av en del. Vi har ätit många äpplen som de är, gjort kräm och framför allt en del äppelkakor och äppelpajer.

I slutet av oktober började de sista äpplena falla till marken och det var dessa vi använde till vår äppelmust.

Francis går på förskola här i Riala och en av föräldrarna där har investerat i en mustningsmaskin! Bra grej. Så en dag i slutet av oktober tog han med den till förskolan (när de hade planeringsdag) och mustade väldigt många liter åt flera av oss.

 Det behöver inte vara så fina äpplen men de ska helst vara mogna och inte ruttna. Här sorteras det. Det hade varit roligt att veta vilken sort, kanske har vi tagit reda på det till nästa år.

Vissa koncentrerade sig mer på själva ätandet. 

Först mosades äpplena i vad som såg ut som en kompostkvarn, sedan trycktes moset ner i själva mustningsmaskinen. 

Äppelsaften pressades sedan ut av nån slags vattenbehållare inne i maskinen och rann sedan ner. 

Samlades upp i stora dunkar.....

... och sen ner i pastöriseringsapparaten. 

Sen hälldes det upp i boxar, hälften av ovan blev vår skörd.

Alldeles varm efter pastöriseringen. 

Så otroligt gott tyckte alla i familjen. Och vilket bra sätt att ta hand om alla äpplen! Istället för att bara låta dem ruttna bort. Rekommenderas verkligen! Ja, alltså vi kan ju inte ta nån som helst cred för själva mustandet, det sköttes helt av Lars som är med på bild lite längre upp (som för övrigt kanske skulle beskriva processen med lite andra ord).  

Äppelmust!

Vi har tur som har sju äppelträd i vår trädgård. En del ger mer frukt än andra och framförallt ett ger frukt som är väldigt god att äta som den är. Som med så mycket annat just nu så har vi inte hunnit ta hand om all frukt så som vi hade velat. Min mamma har gjort äppelmos och äppeljuice av en del. Vi har ätit många äpplen som de är, gjort kräm och framför allt en del äppelkakor och äppelpajer.

I slutet av oktober började de sista äpplena falla till marken och det var dessa vi använde till vår äppelmust.

Francis går på förskola här i Riala och en av föräldrarna där har investerat i en mustningsmaskin! Bra grej. Så en dag i slutet av oktober tog han med den till förskolan (när de hade planeringsdag) och mustade väldigt många liter åt flera av oss.

 Det behöver inte vara så fina äpplen men de ska helst vara mogna och inte ruttna. Här sorteras det. Det hade varit roligt att veta vilken sort, kanske har vi tagit reda på det till nästa år.

Vissa koncentrerade sig mer på själva ätandet. 

Först mosades äpplena i vad som såg ut som en kompostkvarn, sedan trycktes moset ner i själva mustningsmaskinen. 

Äppelsaften pressades sedan ut av nån slags vattenbehållare inne i maskinen och rann sedan ner. 

Samlades upp i stora dunkar.....

... och sen ner i pastöriseringsapparaten. 

Sen hälldes det upp i boxar, hälften av ovan blev vår skörd.

Alldeles varm efter pastöriseringen. 

Så otroligt gott tyckte alla i familjen. Och vilket bra sätt att ta hand om alla äpplen! Istället för att bara låta dem ruttna bort. Rekommenderas verkligen! Ja, alltså vi kan ju inte ta nån som helst cred för själva mustandet, det sköttes helt av Lars som är med på bild lite längre upp (som för övrigt kanske skulle beskriva processen med lite andra ord).  

Ett trädgårdsland blir till

Nästan i alla fall. Vi bestämde oss till slut för att trädgårdslandet ska få ligga nere på den lilla ängen snett framför huset. Det är relativt nära till huset och nära till den gamla brunnen. Plus att det är sol där i princip hela dagen. För att få till ett trädgårdsland krävdes det lite mer planering (och jobb) än vad vi hade trott. Först och främst kring vilken storlek. Vi tänkte att vi gör väl ett stort när vi ändå håller på. En bit in i arbetet (för sent) köpte jag en bok om självhushållning: "Ett misstag som den entusiastiska odlaren gärna gör är att ta sig an ett för stort stycke mark. Det slutar ofta i att man inte orkar fullfölja arbetet, vilket gör att både pengar och möda kastas i sjön." Jag och Boris i varsitt nötskal som ni kommer att se längre ner. 

Här i Riala har det gått lätt som en plätt när nåt ska göras. Alltid nån som känner nån som känner nån. Och många entreprenörer och egna företagare. När vi skulle plöja upp marken till trädgårdslandet fick vi tips om att kontakta en bonde i en by några kilometer härifrån, Jan. Han kom med kunskap, traktor och entusiasm. Först trimmade vi det långa gräset på området, vi mätte upp ca 200 kvm. För att börja litet så att säga.

 Vy från vägen.

Jan började med att plöja upp marken. Asparna som står en bit därifrån hade väldigt långa rötter och gjorde jobbet lite svårare än beräknat. 

Såhär såg det ut när Jan hade plöjt färdigt. Sen fick det stå sådär i några dagar och torka upp lite. 

 Francis inspekterade lite på avstånd.

Efter några dagar kom Jan tillbaka med traktorn och denna gång med en harv. 

Efter att hela trädgårdslandet hade harvats så kom en annan granne, Lasse, och gick över hela ytan med sin jordfräs. Vi var tyvärr inte hemma då så har ingen bild på detta.

Efter jordfräsandet kom Jan tillbaka med traktorn och harven och gjorde ett varv till med harven. Efter detta hade det förmodligen varit smart att vända ner med lite gödsel och matjord. Det gjorde vi inte tyvärr. Vi sådde och planterade det försådda direkt. Det i kombination med att vi var lite långsamma med att rensa ogräset gjorde att det inte blev så mycket ätbart att skörda i år...

Boris dansar nån slags skördedans bredvid vårt gräsöverväxta trädgårdsland. 

Årets skörd: två mangoldblad. 

Men jord är ju också gott!

Om en är intresserad av det här med att odla själv så är den här boken väldigt informativ och realistisk och rolig att läsa. Som sagt, vi läste den INTE innan vi började. 

Jaja, vi gjorde i alla fall ett försök till att odla. Får jobba lite mer på det nästa sommar. Det var kanske lite orealistiskt att ta på oss detta i somras då vi båda jobbade, inte hade barnomsorg och en av oss var höggravid. Och Francis är gullig men hon var inte till så stor hjälp :) 

Vi aspirerar inte på att bli självförsörjande när det gäller alla grönsaker men det vore roligt att på sikt kunna odla mer och mer av de grönsaker vi äter och som går att odla i det här klimatet. Tack så mycket Jan och Lasse för att ni hjälpt oss på vägen!