Ommurning av rörspisarna

I huset finns två rörspisar, två vedspisar och en bakugn. Ingen av eldstäderna hade använts på länge så vi visste inte i vilket skick de var. Vi bokade därför en brandskyddskontroll hos den lokala skorstensfejarmästaren. I väntan på att de skulle komma så la vi ner en hel del tid på att skrapa bort den gamla färgen på rörspisarna som flagnade en del, färgen ville inte riktigt samarbeta så det tog ett tag. Traditionellt målas rörspisar med kalkfärg eller limfärg där den senare går att bara tvätta bort. Men här hade förmodligen en plastfärg använts.

Enligt protokollet från skorstensfejarmästaren var det inga problem med brandskyddet, bara tuta och köra. Vi var urglada och jätteförvånade över att vi hade så tur att allt såg bra ut. Sen började vi elda. Det rökte ut i sidan av den ena rörspisen och rökte in på övervåningen. Happ. Tråkigt. Vi förstod att det här skulle vi inte kunna fixa själva (utan en massa utbildning som vi inte hinner med nu) så vi kontaktade en kakelugnsmakare som finns i det nätverk av byggnadsvårdare som finns i Roslagen. (Kolla även resten av hemsidan, massor av bra tips och kurser).

Rolf som han heter kom och undersökte och sa att det fanns en möjlighet att det skulle gå att laga till den om vi ville flytta in nu (i höstas) och att den kunde muras om vi senare tillfälle. Men att det kanske inte är lysande att flytta in i ett hus med en lappad rörspis med en 6-månaders Francis som har små fina lungor. Han tog dit en annan skorstensfejarmästare som gjorde en statuskontroll av eldstäderna. Kom ihåg det ordet, alltså inte brandskyddskontroll utan STATUSKONTROLL. Summa summarum var att det såg relativt bra ut men att båda rörspisarna behövde muras om och lite småfix på bakugnen och vedspisarna. Vad var det som var bra kanske ni undrar. Ja alltså murstocken i sig såg fin ut. Huset är så pass gammalt att det är byggt med en central rökkanal istället för en separat för varje eldstad. Inte optimalt men ingen fara heller.

En rörspis har i princip samma funktion som en kakelugn, fast utan kakel. Den kallas ibland fattigmans kakelugn. Det var en typ av eldstad som effektivt värmde upp stugorna på 1800-talet även för dem som inte hade råd att klä den med kakel. Vi hade naturligtvis kunnat ta ner rörspisarna och satt upp något annat modernare. Men de är fina och ska ge mycket värme så vi hoppas på att en rörspis på nedervåningen och en på övervåningen ska ge så mycket värme att vi endast behöver elementen som tillägg. Kanske önsketänkande, i alla fall så som det har varit i januari.

För att hinna med arbetet i december så kontaktade Rolf en annan kakelugnsmakare, Anna, och tog ner de gamla rörspisarna och byggde upp två nya under december månad. Fantastiskt att få följa, vilket hantverk.

Nedan några bilder på hur rörspisen i salen såg ut innan vi började skrapa och sen när vi äntligen hade skrapat klart så skulle den monteras ner... Även lite bilder på Anna och Rolfs förberedelser.

Restaurera tapeter: minisovrummet

Jag (Karin) ÄLSKAR  gamla tapeter. De är så fina och välgjorda. Som konst. Har inte haft tapeter på väggarna sen jag bodde hemma hos mina föräldrar pga har inte gillat det helt enkelt. Men dom här tapeterna - det behövs liksom inget annat på väggarna. Dessutom verkar det som att less is more inte riktigt var något en förhöll sig till förr. Och det verkar som att det tapetserades om ganska ofta, även i ett hus på landsbygden.

Det finns så klart en hel del att läsa om restaurering av tapeter men jag har hittills inte hittat någon som beskriver om det går att få fram hela tapeten av ett av de gamla lagren. Det enda stället vi har tagit ner alla tapetlager var på ena sidan av trappen och i hallen på övervåningen. Dels för att vi ville se hur timret såg ut och för att vi inte förstod bättre. Nu är den hursomhelst borta och vi hittade inget under som vi ville ha. Visar i senare inlägg. I de andra rummen har vi endast tagit bort tapeten som suttit på murstocken. De har inte sett så fina ut och vi ville ta fram murstocken och ha den tapetfri. På så sätt har vi kunnat få fram nästan alla olika tapetlager i de olika rummen. Vi följde Stockholms Läns Museums tips på hur man kan göra för att separera de olika lagren och det funkade jättebra på små bitar. Vi tog helt enkelt tidningspapper som vi blötte upp och la tapetlagren mellan och sen in i en plastpåse. Dagen efter gick det lätt att separera tapeterna. Tyvärr fastar färg på lagret som suttit över så de flesta tapeterna saknar lite färg och ser lite bleka ut.

Det enda rummet där vi vill behålla det yttersta lagret tapet är i salen. Mer om detta kommer i senare inlägg. I de andra rummen är det yttersta lagret inget vi vill ha kvar men däremot några av de äldre lagren. Om vi inte hittar nåt bra sätt att ta bort lager för lager så kanske vi helt enkelt bara låter allt sitta uppe och sätter upp papp och målar utanpå. Så att det går att i framtiden ta fram tapeterna om vi inte hittar nåt bra sätt nu.

Det rum som känns lättast, och som har en urgullig tapet som vi så himla gärna vill ha kvar är minisovrummet (från förra inlägget). Där tog vi bort ett lager från murstocken i samband med att vi murade om rörspisen. Som det ser ut så är det bara två lager tapet i rummet. Den blommiga sitter underst och den vill vi sååå gärna få fram. Tips?

Spara gamla linoleummattor?

Vill rekommendera alla att läsa på en dator istället för mobilen. Försöker förstå varför det blev så tokigt med layouten i mobilversionen. Sorry!

Alltså det är ju lite svårt det där med vad en får riva ut och inte i ett gammalt hus. Det är ju liksom inte bara de gamla snickerierna och eldstäderna som tillhör historien. Linoleummattan i minisovrummet är så typisk för sin tid. Enligt byggnadsantikvarien vi konsulterade är mönstret från 1940- eller 50-talet. Det stämmer fint med tapeterna häruppe plus det lilla funkisköket i ett av sovrummen. Det berättar ju för oss att övervåningen renoverades nån gång på 1940-50-talet och på nåt sätt hör ju detta också till huset. 

Vi vill som sagt försöka bevara så mycket som möjligt men just den här mattan känns faktiskt sådär. Och det känns också lite sådär att bevara den för bevarandets skull. Rätt eller fel. Vi bestämde oss i alla fall för att lyfta på mattan. Det var ett av de där schöna fixarjobben som är lätt, går snabbt, ger lite kuriosa och ett fint resultat. 

Linoleummattan låg på papp och dagstidningar.

De flesta var från 1939 och det rapporterades om militäralliansen mellan Japan och Tyskland.

Några var ännu några år äldre, bland annat den här från 1936.

Under tidningarna fanns ett till synes ganska orört brädgolv.

Det lutar åt att vi låter brädgolvet vara framme. Och såpaskurar det. Men framför allt Karin är lite av en horder så mattan ligger i en av kattvindarna ifall vi skulle ångra oss. Eller om nån annan vill ha den? Den är i fint skick.

Isolering på vinden

Det finns mycket att läsa om isolering och väldigt mycket tyckande om vad som ska göras och inte. Återigen så blev det så himla mycket att tänka på och många beslut att ta men det vi i alla fall har bestämt oss för, och det som det verkar finnas konsensus kring är att tilläggsisolera uppe på vinden. Så det har vi gjort. Cirka 15 % av värmen i ett hus förloras via taket (om det är dåligt isolerat) så det känns både ekonomiskt och miljömässigt som en bra början. Det som fanns uppe på vinden innan var ett lager om 10-15 cm sågspån (eller kutterspån). Det går tydligen fint att låta det ligga kvar och tilläggsisolera ovanpå men då ska en veta att det inte är fuktigt och så vidare så vi bestämde oss för att ta bort dem. 

I byggnadsvårdsvärlden verkar isolering med glasfiber inte vara något att rekommendera. I synnerhet när det gäller timmerhus. Timret ska vara isolerande i sig och det är extremt viktigt att huset kan andas och det går tydligen inte lika bra med glasfiber. Det är framför allt att glasfibern inte kan avge fukt vilket innebär att en måste sätta upp nån slags plast för att hindra vattenånga att komma åt den. Ja typ så. Och med den där plasten så kan huset inte andas. Ganska skönt på sätt och vis att slippa glasfibern eftersom det kliar så obehagligt om en får dem mot huden. Här finns mycket att läsa om isolering och tilläggsisolering i både nya och gamla hus. 

Rekommendationen är att isolera ca 60 cm och idag finns flera typer av fint miljövänligt och arbetarvänligt material. Vi valde cellulosafiber i form av lösull. Cellulosafiber består av återvunnet tidningspapper och är behandlad för att bli mer brandsäker, vissa typer behandlas även med borsalter som inte är så snälla mot kroppen. Företaget som vi anlitade använde cellulosafiber utan tillsatser av borsalt och som tillverkats i Dalarna. Ja i alla fall ganska närproducerat. 

Innan utsuget.

Spånet var lite blandat med jord/lera, tapetrester, tidningar mm mm. Vi passade också på att ta bort elkablarna däruppe.

Samma företag som la in den nya isoleringen sög ut den gamla.

Vi tänkte att det kunde vara praktiskt att kunna gå, eller i alla fall krypa, uppe på vinden när den nya isoleringen är på plats. Eftersom vi skulle lägga på ca 30 cm isoleringsmaterial förutom de 10 cm (vi fick bara plats med 40 cm sammanlagt) som var där förut så byggde Boris bryggor tvärsöver inför eventuella behov av att inspektera murstocken eller taket.

Världen där utanför brinner så det känns ju nästan sjukt hur mycket tid det går att lägga ner på detaljer som hur vi skulle bygga något runt murstocken. Men en vill ju inte att ens hus ska brinna ner. Vi ville såklart ha ett bra brandskydd men också möjligheten att kunna inspektera murstocken i framtiden. Vi byggde därför en sarg av formplyskiva 10 cm från murstocken. Enligt skorstensfejarmästaren är 5 cm avstånd minimum. Enligt företaget som isolerade hade det varit tillräckligt att fästa en så kallad brandmatta direkt mot murstocken. Vi tänkte att vi redan hade ansträngt oss så för att använda så naturliga material som möjligt att vi istället byggde den här sargen. Plus att skorstensfejarmästaren tyckte att det vore bra att kunna inspektera murstocken i framtiden. Ja, en får helt enkelt försöka följa de regler som finns och sen bilda sig en egen uppfattning eftersom varje profession har sin.

En sarg även mot vindsluckan eftersom det skulle vara jätteirriterande om det skulle falla ner lössull varje gång vi öppnade den.

Lite trångt däruppe.

Såhär blev det när det var klart. Fluffigt. Med det här materialet och i den här formen går det fint att isolera ända ut mot taket, det vill säga utan luftspalt.

Vi hittade en hel del under sågspånet uppe på vinden, bland annat den här fina tapeten. Kanske upp och ner på bilden. Nån som vet mer om tapeter som kanske vet nåt om årtal?

Fann också några gamla skor, bland annat den här.

Och tidningar från mitten av 1920-talet så en inte så vild gissning säger att de tilläggsisolerade då?

Skidor modell äldre. Ganska enkel modell.