Isolering på vinden

Det finns mycket att läsa om isolering och väldigt mycket tyckande om vad som ska göras och inte. Återigen så blev det så himla mycket att tänka på och många beslut att ta men det vi i alla fall har bestämt oss för, och det som det verkar finnas konsensus kring är att tilläggsisolera uppe på vinden. Så det har vi gjort. Cirka 15 % av värmen i ett hus förloras via taket (om det är dåligt isolerat) så det känns både ekonomiskt och miljömässigt som en bra början. Det som fanns uppe på vinden innan var ett lager om 10-15 cm sågspån (eller kutterspån). Det går tydligen fint att låta det ligga kvar och tilläggsisolera ovanpå men då ska en veta att det inte är fuktigt och så vidare så vi bestämde oss för att ta bort dem. 

I byggnadsvårdsvärlden verkar isolering med glasfiber inte vara något att rekommendera. I synnerhet när det gäller timmerhus. Timret ska vara isolerande i sig och det är extremt viktigt att huset kan andas och det går tydligen inte lika bra med glasfiber. Det är framför allt att glasfibern inte kan avge fukt vilket innebär att en måste sätta upp nån slags plast för att hindra vattenånga att komma åt den. Ja typ så. Och med den där plasten så kan huset inte andas. Ganska skönt på sätt och vis att slippa glasfibern eftersom det kliar så obehagligt om en får dem mot huden. Här finns mycket att läsa om isolering och tilläggsisolering i både nya och gamla hus. 

Rekommendationen är att isolera ca 60 cm och idag finns flera typer av fint miljövänligt och arbetarvänligt material. Vi valde cellulosafiber i form av lösull. Cellulosafiber består av återvunnet tidningspapper och är behandlad för att bli mer brandsäker, vissa typer behandlas även med borsalter som inte är så snälla mot kroppen. Företaget som vi anlitade använde cellulosafiber utan tillsatser av borsalt och som tillverkats i Dalarna. Ja i alla fall ganska närproducerat. 

Innan utsuget.

Spånet var lite blandat med jord/lera, tapetrester, tidningar mm mm. Vi passade också på att ta bort elkablarna däruppe.

Samma företag som la in den nya isoleringen sög ut den gamla.

Vi tänkte att det kunde vara praktiskt att kunna gå, eller i alla fall krypa, uppe på vinden när den nya isoleringen är på plats. Eftersom vi skulle lägga på ca 30 cm isoleringsmaterial förutom de 10 cm (vi fick bara plats med 40 cm sammanlagt) som var där förut så byggde Boris bryggor tvärsöver inför eventuella behov av att inspektera murstocken eller taket.

Världen där utanför brinner så det känns ju nästan sjukt hur mycket tid det går att lägga ner på detaljer som hur vi skulle bygga något runt murstocken. Men en vill ju inte att ens hus ska brinna ner. Vi ville såklart ha ett bra brandskydd men också möjligheten att kunna inspektera murstocken i framtiden. Vi byggde därför en sarg av formplyskiva 10 cm från murstocken. Enligt skorstensfejarmästaren är 5 cm avstånd minimum. Enligt företaget som isolerade hade det varit tillräckligt att fästa en så kallad brandmatta direkt mot murstocken. Vi tänkte att vi redan hade ansträngt oss så för att använda så naturliga material som möjligt att vi istället byggde den här sargen. Plus att skorstensfejarmästaren tyckte att det vore bra att kunna inspektera murstocken i framtiden. Ja, en får helt enkelt försöka följa de regler som finns och sen bilda sig en egen uppfattning eftersom varje profession har sin.

En sarg även mot vindsluckan eftersom det skulle vara jätteirriterande om det skulle falla ner lössull varje gång vi öppnade den.

Lite trångt däruppe.

Såhär blev det när det var klart. Fluffigt. Med det här materialet och i den här formen går det fint att isolera ända ut mot taket, det vill säga utan luftspalt.

Vi hittade en hel del under sågspånet uppe på vinden, bland annat den här fina tapeten. Kanske upp och ner på bilden. Nån som vet mer om tapeter som kanske vet nåt om årtal?

Fann också några gamla skor, bland annat den här.

Och tidningar från mitten av 1920-talet så en inte så vild gissning säger att de tilläggsisolerade då?

Skidor modell äldre. Ganska enkel modell.